Låg och tänkte lite och insåg en sak, varför går jag runt och känner mig depp?
Har verkligen en massa saker att se fram emot, jag menar, nu på onsdag ska jag på Markus Krunegårds signering, på torsdag ser jag honom spela på Kägelbanan. Den elfte april får jag bort min tandställning som jag har haft i ett år, sen den 25 maj ska jag se Ozzy Osbourne live, fyller 17 år(bara ett år kvar till 18!) den 26. Börjar juni med Rebecca & Fionas spelning på grönan, sen blir det sommar lov den 15:de. Sedan i början av juli åker jag till Bournemouth och är där i två veckor sen i slutet av juli, den 27-28:de blir det Storsjöyran med massa bra band tillsammans med världens bästa Angie.
Har ju hur jävla mycket som helst att se fram emot och istället för att se fram emot allt så går jag runt och tänker på saker som har hänt istället, jag nominerar mig nu till priset av dumhet.
Går jag runt och deppar mera så blir jag faktiskt väldigt besviken och sur på mig själv!
Fast det är ju lätt att man fastnar på det som har hänt och att man har svårt att gå vidare men man måste ju bara se till och längta efter det som komma skall!
Dessutom kommer jag en vacker dag hitta någon som jag kommer vara ännu kärare i än vad jag var i dig.
Låter hemskt men det är sanningen, ingen idé att hålla fast och älta över dig längre. Bara att blicka framåt och njuta av resan genom livet!
Så nu ska jag höja volymen och dansa på och inte stanna för nått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar